Mars nästa
Posted by aviel on July 20, 2009
Såg just en dokumentär, The Mars Underground (här på youtube och även på The Pirate Bay), som handlar om att göra Mars till nästa destination i rymden. Idén om att ta ‘nästa steg’, efter Neil Armstrong på månen för 40 år sedan, är inspirerande. Vissa hävdar att det behövs för att vår civilisation inte skall stagnera. Jag vet inte om man kan dra en sådan slutsats, men jag kan däremot se att det skulle finnas stora vinster i att investera i sådana projekt. Pengarna som investerades i Apollo-projektet har indirekt bidragit till att skapa teknologi som idag vi tar för given, såsom i förekomsten av datorer. Dessutom så hade kanske USA och EU (och fler?) kunnat finansiera projektet tillsammans för att så minska kostnaderna för de enskilda länderna.
Förutom teknologisk vinning så tror jag att vi skulle ha mycket att vinna på fortsatt utforskning av vårt solsystem. I det korta perspektivet så kan vi samlas kring ett stort och komplicerat projekt med ett enormt symbolvärde. Det skulle med största säkerhet generera ökat intresse för studenter att studera naturvetenskapliga ämnen och vi skulle kanske göra stora teknologiska landvinningar i processen. I det riktigt långa perspektivet så bör vi faktiskt fortsätta på den resa som i sinom tid innebär att vi koloniserar andra planeter och gör oss mindre beroende av jorden för vår arts överlevnad. Det kanske låter futuristiskt och otänkbart men jag menar förstås inte att vi kan nå dit förrän många generationer efter vår. Det har hänt förut att nästan allt liv på jorden utplånats så det är en fråga vi bör ta på allvar.
Ett annat perspektiv som inte är att underskatta är vad ett sådant projekt kan innebära för enskilda individers känsla av ‘mening i tillvaron’. Den rationella människan kanske inte kan finna mening i religion längre, men man kan skapa en känsla av meningsfullhet i strävandet efter att uppnå vissa mål. Det ligger i människans natur att vilja utforska det okända och bryta ny mark. Det är förstås inget skäl i sig, men det kanske ligger något i tanken att vi har ett grundläggande behov att ‘dra vidare’ och att vi kan finna mening i det.

Vår nästa destination (och ett nytt hem?)
I slutet av dokumentären fanns en väldigt inspirerande del om att det faktiskt skulle kunna gå att göra Mars beboeligt genom att värma upp planeten och börja plantera växter etc. Det verkar onekligen som Science Fiction. Men med viss optimism tror jag att det kan gå att ta bort ordet “fiction” så att det endast är en fråga om vetenskap inom räckhåll för oss. Dokumentären är mycket sevärd även om man inte delar denna optimism.
Se även: The Mars Society
DN, SVD, SVD
Uppdatering
Låten “Navigate the Seas of the Sun” av Bruce Dickinson, med bilder från rymden, för mer inspiration.



ANDJELKO said
Vägen till Mars skulle vara långa 131 539 sekunder – med 78 341 214 kilometer
ca 595,57km i 1/sekund, med sin egen styrka i den nya FORMELN är (M= 0+)i alla
fyra mellanslag komplexitet.
Dennis Nilsson said
EN vacker kommer vi att terraforma Mars, precis som våra föregångare en gång emigrerade från Afrika, och utforskade världshaven och kontinenterna här, på vår egen planet.
Kolla också gärna in den 6 epsioder långa serien “Mars Rising”;
http://www.racetomars.ca/mars/marsRising/
http://www.google.com/search?hl=sv&q=Discovery.Channel.Mars.Rising+torrent&meta=&aq=f&oq=
aviel said
Tack för tipset! Har börjat tanka..
Lars Vegus said
George W Bush deklarerade stolt att Mars skulle besökas. Idag ser det inte ut så. Försök med människor som vistas månader inom slutna skal har hittills misslyckats. Ett håller på för tillfället, men oavsett dess resultatet verkar inte mänskligheten kunna greja en säker överfart på decennier ännu. En intressant skillnad finns mellan amerikaner och ryssar. Medan de förra tycker att en könsblandad besättning vore naturligt, tycker de senare att man inte behöver bygga in potentiella problem från början och vill ha en manlig besättning.
Någon har sagt att det tio sonder gör på 20 år kan en bemannad landning uträtta på en vecka. Visserligen, men så länge de bemannande inte säkert kommer hem igen lär vi skicka sonder. Den korta livstiden för de sovjetiska sonderna på Venus och den växlande framgången för de amerikanska sonderna till Mars visar vilket riskabelt företag det är. Ett misslyckande vore en större katastrof än något land skulle kunna bära.
Spelar då inte den vetenskapliga nyfikenheten någon roll, människans längtan efter “new frontiers” som det ofta skaldas om? Nej, inte så stor roll om den ska vara den enda drivkraften, även om forskningspengar satsas på billigare sond- och satellitprojekt. Så länge raketerna räcker…
Vänliga hälsningar, Lars